Foto: Skånska Dagbladet/Anders Eeg-Olofsson
Kära blogg-vänner, jag vill tack er alla av hela mitt hjärta för er omtanke och alla tröstande och värmande ord, mitt i en för mig svår situation. Jag är helt överväldigad över den sympati och medkänsla, som ni så generöst visat mig. Jag lovar att besöka er alla, så snart tiden medger det.
Jag ska försöka helt kort beskriva vad som hänt.
I torsdags klockan två ringer min man mig och berättar att det brinner i vårt hus. Jag har precis åkt hemifrån och vänder bilen för att åka tillbaka. När jag kommer fram möts jag av en mardrömsbild. Utanför vårt hus står 8 stora brandbilar med blinkande lampor, ambulanser, polisbilar, räddningstjänst m.m. Svart rök slingrar sig upp mot himlen. Jag rusar in på gården och hittar min man bland alla människor. Min första tanke går till Pus – var är hon??? Min man hade försökt att hitta henne inne i huset, men tvingades att ta sig ut p.g.a. den kompakta röken.
Efter en stund kommer en rökdykare ut med Pus. Han hade med hjälp av en värmekamera hittat henne. Hon var illa medtagen och medvetslös, men fick snabbt hjälp av ambulans-personalen, som gav henne syrgas. Efter femton minuter kvicknade hon till och vår lycka var obeskrivlig. Det var första gången räddningspersonalen fick rädda ett djur med syrgasmasken.
Och idag mår vi alla bra och känner stor tacksamhet till alla, som gjorde en enorm insats för att rädda Pus och huset.
På grund av stora och snabba insatser klarade man släcka branden och skadorna blev begränsade. Vårt hus kommer att vara återställd om ca fyra månader enligt försäkringsbolaget.
Redigerat i mars 2010: Det är mer än två år sedan branden och fortfarande återstår renovering!
Foto: Randi Måhl
Foto: Randi Måhl
