...
...
...

tisdag 11 mars 2008

ALLT SOM GLITTRAR ...

...är inte "guld"!

Foto: Randi Måhl

Kristallkronorna gnistrar -

och allt är nu renare på bottenvåningen. Igår avslutade saneringsteamet sitt uppdrag på bottenvåningen. Den gula hinnan, som bäddade in all inredning är äntligen helt borta.

Övervåningen återstår fortfarande att sanera!!!

Men … det luktar inte rent!

Man är ju van vid att rent förknippas med doften av rengöringsmedel. När det inte gör det – så stämmer det inte riktigt. Maskinerna, som ”äter lukten”, står fortfarande kvar och dundrar.
Rummen ser tomma ut - utan mattor, gardiner och textilier. Nu märker man tydligt hur viktiga textiliernas roll är i inredningen. De binder ihop möblerna till en harmonisk enhet. Våra kläder är också inlämnade, så vi har fått låna kläder av barnen!

Det jobbiga är brandlukten.

Den försvinner inte förrän de rivit ner det, som är brandskadat. Visserligen är dörrarna tätade med tejp, men lukten kommer genom golven.


JAG KAN INTE JOBBA

Mina ögon svider, bränns och rinner. Jag tål tydligen inte luften på ovanvåningen. Jag går omkring med en ständig huvudvärk. Dessutom har jag fått en fruktansvärd hosta. Luften i ateljén är full av vita partiklar, som dansar runt. På alla ytor ligger ett lager med vita partiklar. Så fort jag torkat bort dem, så ligger där ett nytt lager. Det är något skumt med luften där uppe! Jag kan inte vara där och det innebär att jag tvingas vänta med att kommentera era inlägg.

Ni förstår säkert hur frustrerande det känns och jag hoppas på er förståelse.

Hoppas innerligt att övervåningen snart ska saneras
och att de sätter igång att riva ut allt, som är brand-skadat,
så att vi får en bättre livskvalitet i huset.
...

Redigerat: Efter åtta månader tvingades vi anlita en advokat för att de skulle börja att sanera ovanvåningen, som var ohälsosam.


Andra bloggar om: , , , , ,

7 kommentarer:

  1. Usch, FY vad jobbigt :(

    Kram, Jenny

    <3

    SvaraRadera
  2. Usch, tårarna bränner när jag läser ditt inlägg, lider så med dig och de dina. Hoppas det ordnar sig snabt, Randi.
    Styrkestrålar!
    kramis
    nina

    SvaraRadera
  3. Så sorgligt det blev Randi.
    Det är gräsligt med brand.Det enda som känns skönt är ändå att ingen av er eller era djur blev skadade.
    Men oreda och lukter är jobbigt.
    För två år sedan hade vi en stor vattenskada. Vi levde med köksskåpen utflyttade i vardagsrummet ,uppbrutet hall och köksgolv ner till betongen och dessa eviga fläktar som gick dygnet runt. Men jag lovar dig Randi det finns ett slut på det här också.
    Många många kramar /Bitte

    SvaraRadera
  4. Det du berättar om och beskriver ger en verkligen en tankeställare att uppskatta hur bra man har det. Man kan gå och gnälla om små obetydliga saker. Jag förstår att du alltid kommer att se allt i ett annat perspektiv f.o.m nu, som när man drabbats av en svår sjukdom och kommit igenom den helskinnad. Vi hade för jul inbrott i vårt hus och det var en otäck upplevelse även om inget blev stulet eller förstört, men det förändrar ändå känslan av trygghet. Hoppas att du inte tycker jag svamlar. Hoppas att allt blir åtgärdat så fort som möjligt så ni kan gå vidare i livet. Kram !!

    SvaraRadera
  5. Sänder kramar till dig! Vilken styrka du har som orkar, jag hoppas att allt snabb ordnar upp sig för dig och din familj!!!
    I allt elände så var det verkligen tur att ingen kom till skada och att din kisse nu mår bra! Tänker på dig!

    KRAMIZ från Camilla Örebro

    SvaraRadera
  6. Vi hade en brand i torpet vi hade tidigare. En frys som fattade eld, p g a att den stod i ett skafferi så blev det bara en kraftig rökutveckling o bara själva skafferiet utbränt. Men den lukten!!! Den satt i länge, länge, länge... Alla textilier i alla rum, gardiner, mattor, kläder i garderober var tvunget att tvättas.

    Kan nästan känna doften genom dina bilder... :(

    Styrkekramar

    SvaraRadera
  7. Oj vad jobbigt ni har det nu, hoppas arbetet går fort så livet kan återgå till det normala igen...Kramar

    SvaraRadera